Notes

En mycket intressant uppgift. Jag reflekterar relativt ofta kring detta.




Man kan väl se det som språkliga filter som tas av och på. När jag är med en nära vän som jag vet inte kommer bli upprörd över något ordval jag skulle använda så finns inga filter; allt jag säger "rinner" ut utan att jag funderar över exakt hur jag uttrycker mig.




Är jag med en grupp vänner, där någon eller några har åsikter som jag kan tänkas trampa på med dumma uttalanden så liksom "scannar" jag av allt innan jag säger det (förutsatt att alkohol inte hämmat filtret för mycket ).




Med familj sorteras grövre svordomar ut, samt slang och språk som jag aldrig hört dem säga. Detta sker undermedvetet samtidigt som jag formulerar meningarna i huvudet. Det kan vara så att jag nästan är på väg att säga något, för att i sista sekund byta ut "Sjukt najs!" mot "Nej men vad trevligt!", exempelvis.




Samma sak i officiella sammanhang, fast då spetsas ordförrådet till ett mer professionellt sådant. Svordomar dyker inte upp alls och jag letar mer specifika uttryck för det jag vill säga. Det är som att varje ord jag försöker använda får en "OK" eller "Ej OK - ta nåt annat"-stämpel.




Värt att nämna är att även kroppsspråket skiftar mellan dessa olika situationer. Formellt tänker man mer på kroppshållning, att inte pilla med håret/ansiktet eller bita på naglarna. I parken på sommaren med ett par öl och kompisar kan man ju nästan klia sig i skrevet utan att tänka på det.







Jag tror definitivt man gör allt detta för att visa sin eventuella kompetens i området eller sfären man befinner sig i. På slakteriets personalrum blir man kanske inte mer accepterad i gruppen för att man kan debattera i riksdagen, och svetsar-Johnny får heller inget gehör bland akademiker om han inte följer de skrivna och oskrivna regler som gäller för samtalet. Känner man att man inte innehar ordförrådet som förväntas i en viss miljö men ändå tvingas/vill yttra sig är chansen större att man börjar sitt meddelande till gruppen med någon form av ursäkt, typ: "Asså, jag är ju inte så insatt i dehär med politik, men...". I det fallet menar jag att personen inte nödvändigtvis saknar politisk kännedom utan snarare för att han saknar språket. En språkligt insatt, men annars okunnig skulle kanske svarat: "Jag väljer att inte yttra mig i frågan", och på så vis kunnat svara självsäkert och till synes kompetent utan att avslöja sig okunskap.




Jag hoppas mitt inlägg bidragit med något. Jag är man, mellan 20-25 år.